Hm, var ska jag börja. Jag är född 1993 helt frisk och bodde med min mamma och min pappa i en lägenhet utanför Stockholm. En dag hände det som inte fick hända. Min mamma dog. Jag var 8 år då och jag har tagit det riktigt bra. Senare flyttar jag och pappa till en villa i samma område med hans nya fru, och jag gillar henne verkligen så det är toppen! En sommar, sommaren 2006 tror jag att det är, började knasiga saker hända med min mage. Jag hade ont, behövde gå på toa otroligt ofta, och det började komma blod när jag gick på toa också. Vi gick till husläkaren som trodde jag fått magkatarr och fick mediciner för det. Men tyvärr så hände inget och jag blev bara värre och värre. Tillslut kunde jag inte äta. Allt jag åt kräktes jag upp.
Vi åkte till sjukhuset och jag blev inlagd i ett rum med två dörrar. Jag fick inte lämna rummet och alla som gick in och ut i rummet var tvungna att öppna en dörr, stänga den och tvätta händerna och sen komma in till mig, eller komma ut från mitt rum. Detta ifall jag skulle ha någon smittsam bakterie. Sjuksköterskorna hämtade allt jag "lämnade ifrån mig". Alltså så fort jag gick på toa och hade kräkts tog de hand om det och vägde det.
Tillslut fick jag komma till en annan avdelning utan två dörrar och jag fick röra mig fritt, men det kunde jag inte riktigt för jag mådde så dåligt. Jag fick reda på att jag har Ulcerös Colit. En inflammation i min tjocktarm. Sen efter det gick allt så snabbt. Jag fick en slang ner i magsäcken genom näsan, en sond. Genom den fick jag mat. Skolan pågick hemma och jag var borta ca tio veckor. Fast jag vara bara på sjukhuset två veckor men jag kunde knappt röra mig för jag var så svag och jag behövde gå på toa ca 20 gånger per dag. Vilket inte är så roligt. Speciellt inte när man behöver gå på toa på en gång när man känner av det. Inte om fem minuter och inte om en minut, utan nu nu nu nu!
Nu tänker jag inte berätta så mycket mer för jag är trött och forsätter skriva imorgon. Men kan berätta att jag inte heter Lina egentligen, jag vill nämligen vara anonym för det jag kommer skriva här är väldigt privat och skulle vara väldigt pinsamt om några av mina vänner eller någon i min familj läste. Ni kommer förstå senare.
Godnatt :)
Hej "Lina"!
SvaraRaderaTack för ditt inlägg hos mig!
Jag kommer följa din blogg! Vill du så får du gärna min mejladress, om du vill slippa va anonym. Ibland är det lättare att vara helt öppen med nån som faktiskt vet hur den satans sjukdomen beter sig..
Stor kram på dig,
Martina
martinaskaos.blogg.se