När jag börjat komma igång hemma med att röra på mig och få gång alla muskler började jag gå i skolan igen. Jag hade varit borta ca tio veckor tror jag. När jag kommer tillbaka hade jag gått ner över 10 kg och hade fortfarande min sond kvar. Inte något man helst går runt med och visar upp sig med. Men jag vägrade ligga hemma och bara sova hela dagarna.
När jag kom tillbaka till skolan kände jag mig väldigt omtyckt. Alla i klassen hade skickat ett kort till mig på sjukhuset och när jag kom tillbaka kramade alla om mig och var glada att jag var tillbaka. Bara det gjorde det lättare. Att få känna sig omtyckt, det hjälpte något otroligt mycket.
Tiden gick och jag blev av med sonden och jag åt en massa mediciner. Det började bli lite jobbigt när folk undrade varför jag gick på toa så ofta i skolan. Vad ska man svara? Nej men om jag inte går på toa och bajsar nu så kommer jag att bajsa på mig? Det kan man ju inte säga. Utan jag har alltid kört med att jag har en otroligt liten kiss blåsa. Sen efter det får väll alla ta och tro vad dom vill.
Men fram tills idag har jag levt ett vanligt liv, eller så gott som det går. Jag gör allt för att inte folk ska tro att min sjukdom ska vara några hinder för att ha kul. Men ibland det det stopp. Som för exakt ett år sedan, då mådde jag så dåligt att jag var hemma från skolan i tre veckor. När jag kom tillbaka undrade folk om jag varit bortrest, lite små kul.. haha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar