Längesen jag skrev, hade glömt bort bloggen om jag ska vara ärlig.
Idag har magen skött sig fin fint! Riktigt skönt. Men jag måste skärpa mig med mina mediciner, Har inte ätit de på hur länge som helst så nu måste jag börja om från början, för en av mina mediciner tar ca 3 månader innan den ger effekt, och det är den som gör mig bra. Så från och med ska jag ta dem ordentligt, så jag blir riktigt bra till sommaren :) Helt ärligt orkar jag inte springa upp på nätterna längre. Det är inte en gång, inte två, utan ca fyra gånger per natt jag vaknar på grund av magen. Längtar som tusan tills den dagen min mage låter mig sova en hel natt.
Sen önskar jag verkligen att min mens vill komma tillbaka. På grund av min mage så fungerar inte den riktigt som den ska och nu var det riktigt längesen jag hade mens sist. Har egentligen ingen koll på det där med mens då jag nästan aldrig haft mens.. Den kom ganska precis innan jag blev sjuk, och försvann lika snabbt nästan. Den har kommit nån gång då och då bara. Så om jag börjar ta mina mediciner nu så får vi hoppas att systemet går igång som normalt, vore guldvärt!
onsdag 30 mars 2011
onsdag 9 mars 2011
Maaaat!
Har precis ätit jättegod mat, nämligen thai mat! Kyckling med cashewnötter, mums! Magen har inte krånglat så mycket idag, gjorde ont nån gång när jag var i centrum, men lyckades hitta en toalett snabbt, så det gick bra :)
Imorgon fyller min pappa år så vi ska fira honom, berättar mer om det imorgon, kram så länge!
Imorgon fyller min pappa år så vi ska fira honom, berättar mer om det imorgon, kram så länge!
måndag 7 mars 2011
Hoppsan!
Har haft fullt upp de senaste dagarna med att bra slappa för fullt med mina vänner framför TV:n och festa lite också såklart! :)
Stan gick helt okej. Blev lite små jobbigt där ett tag när vi var inne på Åhléns, men det gick bra. Och ett par underbara vackra jeans fick jag med mig hem också :)
Magen har skött sig helt okej dom senaste dagarna, förutom igår kväll då jag tittade på James Bond med pappa. Men kan vara mitt fel då jag inte ätit någon ordentlig mat de senaste dagarna. Sen att jag inte tar min mediciner. Vilket jag SKA börja göra. För om jag vill bli bra till sommaren måste jag göra det nu för en av mina mediciner tar ca 3-6 månader innan den börjat verka. Och eftersom jag hoppat över medicinerna väldigt länge så måste jag börja om med den för att den ska börja verka igen. Men i slutändan är den riktigt bra tycker jag. Så vi får hoppas att jag skärper mig och börjar äta mina mediciner nu.
Nu ska jag prata lite med pappa och se hur det går för honom med det han håller på med. Kram så länge!
Stan gick helt okej. Blev lite små jobbigt där ett tag när vi var inne på Åhléns, men det gick bra. Och ett par underbara vackra jeans fick jag med mig hem också :)
Magen har skött sig helt okej dom senaste dagarna, förutom igår kväll då jag tittade på James Bond med pappa. Men kan vara mitt fel då jag inte ätit någon ordentlig mat de senaste dagarna. Sen att jag inte tar min mediciner. Vilket jag SKA börja göra. För om jag vill bli bra till sommaren måste jag göra det nu för en av mina mediciner tar ca 3-6 månader innan den börjat verka. Och eftersom jag hoppat över medicinerna väldigt länge så måste jag börja om med den för att den ska börja verka igen. Men i slutändan är den riktigt bra tycker jag. Så vi får hoppas att jag skärper mig och börjar äta mina mediciner nu.
Nu ska jag prata lite med pappa och se hur det går för honom med det han håller på med. Kram så länge!
fredag 4 mars 2011
Den stora staden
Nu är jag på väg in till Stockholm för att handla nya jeans med pappas fru. Vi ska mötas vid T-Centralen om en halvtimme typ. Ska bli kul att träffa henne bara och ha lite tjejtid med bara henne. Och sen är jag i väldigt stort behov av nya jeans!
Jag hoppas magen inte börjar göra ont för då måste man till en toa snabbt. Så är det i alla fall för min del. Men tänkte hålla mig nära Kulturhuset, för där finns det många gratis toaletter, fast annars har jag bra koll på var det finns toaletter, man har ju lärt sig efter några år. Berättar hur det gick när jag kommit hem. Kram så länge
Jag hoppas magen inte börjar göra ont för då måste man till en toa snabbt. Så är det i alla fall för min del. Men tänkte hålla mig nära Kulturhuset, för där finns det många gratis toaletter, fast annars har jag bra koll på var det finns toaletter, man har ju lärt sig efter några år. Berättar hur det gick när jag kommit hem. Kram så länge
Fortsättning av mitt liv
När jag börjat komma igång hemma med att röra på mig och få gång alla muskler började jag gå i skolan igen. Jag hade varit borta ca tio veckor tror jag. När jag kommer tillbaka hade jag gått ner över 10 kg och hade fortfarande min sond kvar. Inte något man helst går runt med och visar upp sig med. Men jag vägrade ligga hemma och bara sova hela dagarna.
När jag kom tillbaka till skolan kände jag mig väldigt omtyckt. Alla i klassen hade skickat ett kort till mig på sjukhuset och när jag kom tillbaka kramade alla om mig och var glada att jag var tillbaka. Bara det gjorde det lättare. Att få känna sig omtyckt, det hjälpte något otroligt mycket.
Tiden gick och jag blev av med sonden och jag åt en massa mediciner. Det började bli lite jobbigt när folk undrade varför jag gick på toa så ofta i skolan. Vad ska man svara? Nej men om jag inte går på toa och bajsar nu så kommer jag att bajsa på mig? Det kan man ju inte säga. Utan jag har alltid kört med att jag har en otroligt liten kiss blåsa. Sen efter det får väll alla ta och tro vad dom vill.
Men fram tills idag har jag levt ett vanligt liv, eller så gott som det går. Jag gör allt för att inte folk ska tro att min sjukdom ska vara några hinder för att ha kul. Men ibland det det stopp. Som för exakt ett år sedan, då mådde jag så dåligt att jag var hemma från skolan i tre veckor. När jag kom tillbaka undrade folk om jag varit bortrest, lite små kul.. haha!
När jag kom tillbaka till skolan kände jag mig väldigt omtyckt. Alla i klassen hade skickat ett kort till mig på sjukhuset och när jag kom tillbaka kramade alla om mig och var glada att jag var tillbaka. Bara det gjorde det lättare. Att få känna sig omtyckt, det hjälpte något otroligt mycket.
Tiden gick och jag blev av med sonden och jag åt en massa mediciner. Det började bli lite jobbigt när folk undrade varför jag gick på toa så ofta i skolan. Vad ska man svara? Nej men om jag inte går på toa och bajsar nu så kommer jag att bajsa på mig? Det kan man ju inte säga. Utan jag har alltid kört med att jag har en otroligt liten kiss blåsa. Sen efter det får väll alla ta och tro vad dom vill.
Men fram tills idag har jag levt ett vanligt liv, eller så gott som det går. Jag gör allt för att inte folk ska tro att min sjukdom ska vara några hinder för att ha kul. Men ibland det det stopp. Som för exakt ett år sedan, då mådde jag så dåligt att jag var hemma från skolan i tre veckor. När jag kom tillbaka undrade folk om jag varit bortrest, lite små kul.. haha!
torsdag 3 mars 2011
Mitt liv kortfattat
Hm, var ska jag börja. Jag är född 1993 helt frisk och bodde med min mamma och min pappa i en lägenhet utanför Stockholm. En dag hände det som inte fick hända. Min mamma dog. Jag var 8 år då och jag har tagit det riktigt bra. Senare flyttar jag och pappa till en villa i samma område med hans nya fru, och jag gillar henne verkligen så det är toppen! En sommar, sommaren 2006 tror jag att det är, började knasiga saker hända med min mage. Jag hade ont, behövde gå på toa otroligt ofta, och det började komma blod när jag gick på toa också. Vi gick till husläkaren som trodde jag fått magkatarr och fick mediciner för det. Men tyvärr så hände inget och jag blev bara värre och värre. Tillslut kunde jag inte äta. Allt jag åt kräktes jag upp.
Vi åkte till sjukhuset och jag blev inlagd i ett rum med två dörrar. Jag fick inte lämna rummet och alla som gick in och ut i rummet var tvungna att öppna en dörr, stänga den och tvätta händerna och sen komma in till mig, eller komma ut från mitt rum. Detta ifall jag skulle ha någon smittsam bakterie. Sjuksköterskorna hämtade allt jag "lämnade ifrån mig". Alltså så fort jag gick på toa och hade kräkts tog de hand om det och vägde det.
Tillslut fick jag komma till en annan avdelning utan två dörrar och jag fick röra mig fritt, men det kunde jag inte riktigt för jag mådde så dåligt. Jag fick reda på att jag har Ulcerös Colit. En inflammation i min tjocktarm. Sen efter det gick allt så snabbt. Jag fick en slang ner i magsäcken genom näsan, en sond. Genom den fick jag mat. Skolan pågick hemma och jag var borta ca tio veckor. Fast jag vara bara på sjukhuset två veckor men jag kunde knappt röra mig för jag var så svag och jag behövde gå på toa ca 20 gånger per dag. Vilket inte är så roligt. Speciellt inte när man behöver gå på toa på en gång när man känner av det. Inte om fem minuter och inte om en minut, utan nu nu nu nu!
Nu tänker jag inte berätta så mycket mer för jag är trött och forsätter skriva imorgon. Men kan berätta att jag inte heter Lina egentligen, jag vill nämligen vara anonym för det jag kommer skriva här är väldigt privat och skulle vara väldigt pinsamt om några av mina vänner eller någon i min familj läste. Ni kommer förstå senare.
Godnatt :)
Vi åkte till sjukhuset och jag blev inlagd i ett rum med två dörrar. Jag fick inte lämna rummet och alla som gick in och ut i rummet var tvungna att öppna en dörr, stänga den och tvätta händerna och sen komma in till mig, eller komma ut från mitt rum. Detta ifall jag skulle ha någon smittsam bakterie. Sjuksköterskorna hämtade allt jag "lämnade ifrån mig". Alltså så fort jag gick på toa och hade kräkts tog de hand om det och vägde det.
Tillslut fick jag komma till en annan avdelning utan två dörrar och jag fick röra mig fritt, men det kunde jag inte riktigt för jag mådde så dåligt. Jag fick reda på att jag har Ulcerös Colit. En inflammation i min tjocktarm. Sen efter det gick allt så snabbt. Jag fick en slang ner i magsäcken genom näsan, en sond. Genom den fick jag mat. Skolan pågick hemma och jag var borta ca tio veckor. Fast jag vara bara på sjukhuset två veckor men jag kunde knappt röra mig för jag var så svag och jag behövde gå på toa ca 20 gånger per dag. Vilket inte är så roligt. Speciellt inte när man behöver gå på toa på en gång när man känner av det. Inte om fem minuter och inte om en minut, utan nu nu nu nu!
Nu tänker jag inte berätta så mycket mer för jag är trött och forsätter skriva imorgon. Men kan berätta att jag inte heter Lina egentligen, jag vill nämligen vara anonym för det jag kommer skriva här är väldigt privat och skulle vara väldigt pinsamt om några av mina vänner eller någon i min familj läste. Ni kommer förstå senare.
Godnatt :)
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)